Min efterlängtade skänk

ÄNTLIGEN har jag en skänk. Har velat haft en hur länge som helst. Har kikat runt på blocket nästan dagligen i flera månaders tid nu utan att lyckats hitta en i rätt modell till hyfsat rätt pris och inte allt för långt bort. Har även försökt att lura av min lilla mamma hennes superfina skänk men det gick inte alls det ;) Men tillslut hade jag lite tur då jag svarade på en gammal annons på blocket. Skänken i annonsen var såklart såld men det var ett ställe i Ockelbo som hade en stor loppis och som även gjorde iordning möbler som hade lagt ut den och just nu hade de en liknande skänk som de skulle göra iordning och som jag fick tinga om jag ville. Och det gjorde jag såklart. Så i söndags ringde det en tjej och sa att skänken var klar och att jag fick komma och hämta den.

Egentligen skulle jag, Frida och smågrabbarna ta en sväng i Falun på måndagen men det fick bli lite ändrade planer i sista sekunden. Så istället för Falun så blev det alltså Ockelbo. Eftersom Valbo ligger rätt nära så slog vi två flugor i en smäll och började med att kika runt lite på valbo köpcentrum och IKEA. Handlade lite smått och gott som jag är riktigt nöjd med. Klockan 17 åkte vi från Valbo mot Ockelbo och det skulle tydligen vara typ 5 mil så vi trodde att det skulle gå rätt fort. Men så var inte fallet. Ockelbo måste vara hålan som gud glömde. Vägen var katastrofal, skithal, smal, mitt i skogen, kolsvart. Det fanns knappt ett hus efter vägen och det känndes riktigt ödsligt. Men så dök det faktiskt upp ett litet samhälle mitt i skogen efter ca 1 timmes körning. Vi lyckades hitta fram till rätt hus och lyckades köra in på en lång, smal, trång infart med bil och bambastort släp. Sen hade såklart nån pjåp på släpet frusit fast och det krånglade lite men efter lite våld så fick vi upp det och kunde lasta på skänken. Sen var det BARA utbackningen kvar. Eftersom jag är totalt talanglös när det gäller att köra med släp så fick jag snällt be tjejen som sålde skänken om lite hjälp och hon backade ut ekipaket som om det var en liten jäkla fiat hon körde. Jag blev helimpad! Fasen jag MÅSTE träna alltså. Hatar att vara så låst. Hade hon inte hjälpt oss så hade vi nog varit kvar där än misstänker jag. Hur som helst så fick vi med oss skänken och kom hem med livet i behåll trots det värdelösa bilvädret. Och nu står skänken alltså på plats i mitt kök och jag är SÅ nöjd. Den är så himla fin.

Har tyvär inte hunnit ta några kort på den än så ni får nöja er med en bild som jag fick medans tjejerna höll på att göra iordning den.



Kram kram!!