Ont i hjärtat

Idag har jag varit på bagravning. Den finaste begravningen jag någonsin varit på för den finaste lilla flickan jag någonsin träffat. Vackra, lilla Klara. En liten vit kista omringad av massa rosa blommor, nallar, foton och människor som sörjer och saknar henne. Det var fruktansvärt jobbigt och jag grät hela tiden. Att se den lilla kistan och två helt förkrossade föräldrar sliter nästan hjärtat ur kroppen på en. Varje förälders mörkaste mardröm är att förlora sitt barn och man vågar nästan inte ens tänka tanken. Det går inte att föreställa sig något så fruktansvärt. Men när det ofattbara händer och när det kommer en så nära inpå livet som nu så får man sig verkligen en tankeställare och man inser hur skört, orättvist och obarmhärtigt livet kan vara. Att man måste ta vara på tiden och leva här och nu. Slösa med sin kärlek och tala om för alla nära och kära hur mycket de betyder, innan det är försent.
För livet blir nog tyvär aldrig precis som man tänkt sig.

Kram kram!!