onsdag 24 augusti 2011

Hårfin gräns

När man har barn är gränsen verkligen hårfin mellan:

"Åh jag kan inte förstå vad jag gjort för gott för att förtjäna dessa underbara änglar"
och
"Åh jag kan inte förstå vad jag gjort för ont för att förtjäna dessa hemska monster"

Det svänger helt sjukt snabbt. De är helt underbara, goa och det absolut bästa som finns ena sekunden och totalt utflippade, skitdryga och till salu på blocket den andra. Barn kan verkligen konsten att driva en till vansinne med gap, skrik, trots, hyss och härjande men trots allt så finns det ju faktiskt INGEN på denna jord som kan få en att smälta så snabbt och som man älskar så som sitt eget barn. Och det är nog en jäkla tur för dem ;)

För ett halvår sedan så hade vi en 1½-åring som var överallt och krävde 100% uppsikt och inte förstod alls vad man sa, en 3-åring som trotsade till max och var sur och skrek hela dagarna och sen en 5-åring som körde nån sorts jäkla pre-teen period med fula ord, smäll i dörrar och "ni fattar ingenting" hela dagarna. Jag kan villigt erkänna att det var pest och pina många dagar och att jag gärna hade rymt hemifrån i några månader under den perioden. De var helt klart mer monster än änglar. Just de tre åldrarna känns jäkligt jobbiga att kombinera och det var jättesvårt att hinna med att ge alla den tid de behövde. Men nu känns det faktiskt som att vi kommit in i en lite mer harmonisk period. August fyller två när som helst och börjar bli ganska förståndig och duktig över lag, han kan leka längre stunder själv och även leka med brorsorna utan att det blir världskrig för att han förstör något. Fabian är fortfarande en riktig surpuppa men han är i alla fall inte lika trotsig och får inte lika många utbrott per dag så det känns som att det går åt rätt håll. Albin börjar kännas stor och klok och han leker mest inne på sitt rum själv eller med kompisar. Så nu ska vi passa på att njuta av den här "lugna" perioden och invänta nästa och nästa och nästa jobbiga period som kommer avlösa varandra tills barnen passerat tonåren, flyttat hemifrån och förhoppningsvis börjar lugna ner sig på riktigt kring 25-års ålder så man äntligen får slappna av ;)

2009

2010

2011

Mina änglamonster är det bästa jag vet.

Inga kommentarer: