Trots

Om det här bara är en försmak på 3-års trotsen så kommer jag med all sannolikhet att hamna på säter innan Albin fyllt 4 år. Han har nog haft en enda lång trotsperiod sedan Fabian föddes i julas. Nästan allt man säger och gör är FEL. Han är så frutansvärt velig och omständig så hälften vore nog.
-Man frågar vad han vill dricka. Han svarar juice och jag häller upp och då blir det katastrof för han ska nämligen ha vatten.
-Han säger en film ha vill se, jag sätter i den och det är FEEEL!
-Vi ska till affären och han ska till en början med. När han väl sitter i bilen ska han stanna hemma. När man lyft ur honom igen så får han ett utbrott för han ska visst med.
- Han vill läsa saga i sin säng och när vi bäddat ner oss och precis ska börja, då ska vi vara i våran säng.

-Mössan, kläderna, skorna, maten, leksakerna. ALLT är FEL!
-Ena sekunden är han stor och kan allt själv. Andra så är han bebis och kan ingening.

Idag så kom vi överens om att vi skulle klippa Albin. Började med att säga att nu Albin så har ditt hår blivit jättelångt så vi behöver klippa dig. Och han säger helt otippat okej. Så jag sliter fram maskinen och sätter igång. Efter två tag med maskinen mitt på huvudet så börjar Albin trilskas och vill förståss inte mer. Jag försöker förklara att nu måste vi göra färdigt och visar honom i spegeln hur rolig han ser ut. Han kontrar med att han är snygg och blåvägrar. Jag försöker med mer övertalning och mutor och Albin börjar skrika och gorma som en tok om att det gör ont och då väcker han såklart Fabian som låg och sov. Så då blir det brottningsmetoden istället. Jag håller fast och klipper och Albin skriker och slår. Men efter efter en lite stund så är han faktiskt klar och helnöjd med sin nya frisyr och glassen som han blev lovad, trots allt.

Listan kan verkligen göras hur lång som helst och jag antar att dom flesta med barn i 2½ års åldern känner igen sig och sitter i ungefär samma sits. Och det hör väl säkert till åldern, men ibland blir det bara för mycket utav denna trotsande, velande och skrikande ungen. Ibland undrar jag hur sjutton jag ens kan tänka tanken på ett 3:e barn mitt i allt kaos. Men sen slår det mig, det är ju inte såhär precis jämt och mellan alla dessa små utbrott så är han ju faktiskt världens goaste och gladaste unge som pussas, kramas säger gulliga och roliga saker och leker snällt på sitt rum. Så självklart blir det en 3:a framöver ;) Och även om jag i alla fall hamnar på säter i slutänden så blir det säkert hur trevligt som helst där för alla andra småbarnsföräldrar som jag känner sitter säkert oxå där då.

Ibland en lite djävul


Och ibland världens goaste

Kram kram!!