tisdag 4 november 2008

Dyr mat och trotsiga barn

Fy vad pengar man lägger på mat varje månad alltså. Var precis och handlade och fick med mig tre kassar ut och var 850 kr fattigare. Och då tycker jag ändå inte att vi köper så speciellt dyra saker. Mest basvaror. Man får ju ingenting för pengarna längre. Kommer ihåg när jag var mindre, kring 10-12 år kanske och var med mamma och storhandlade ibland. Då fick man minsann en rågad kundvagn för en dryg 1000-lapp. Det var tider det ;)

Sitter precis och kollar på S.O.S Familj på 3:an. Det handlar om en familj med rätt unga föräldrar och två barn, en pojke på knappt 3 år och en flicka på 8 månader. Pojken är trotsig och föräldrarna tycker att det är jobbigt och vill ha lite hjälp. Och lösningen på det hela är att pojken behöver mer egentid med sina föräldrar. Ca 30 minuter per dag med en utav föräldrarna för att känna sig trygg och sedd och då behöver han inte trotsa lika mycket eftersom han får den uppmärksamheten han är ute efter ändå. Och det låter ju logiskt och lätt, om båda föräldrarna alltid är hemma på kvällarna vill säga. Vi har inga större problem på helgerna eller den veckan som Anders jobbar på förmiddagarna, då är vi ju två vuxna och har lite mer tid för barnen och då flyter allt på rätt smärtritt. Men den veckan som Anders jobbar eftermiddag (mellan 14.30 och 23.30) och jag är ensam hemma med småkillarna hela kvällen så är det värre vill jag lova. Då är det inte helt lätt att få tiden att räcka till och egentid för Albin är ju tyvär helt uteslutet med bara en förälder och två barn och dessutom mat som ska lagas och sen ska barnen badas och nattas. Albin är oftast dödstrött efter dagis och skulle behöva sova en liten stund men det går inte för då skulla han aldrig somna i tid på kvällen sen. Och det är den tiden som är allra värst, som gjord för fight. Man måste verkligen hålla Albin glad och sysselsatt då annars bryter han ihop för minst lilla och då är det kört. Då kan han fortsätta hela kvällen om man har otur. Oftast så går det ju såklart bra fast vi är själva, trots hör ju till och det är jag väl medveten om, men ibland blir det bara liiite för mycket utav den varan och när man redan är stressad och småirriterad, har mat på spisen, en unge på armen och en som hänger i benet och skriker så är det svårt att hålla sig lugn och sansad. Helst skulle jag bara vilja kasta ut kastrullerna genom fönstret och lägga mig bredvid Albin på golvet och sparka och vråla rakt ut och skita i alltihopa. Såna dagar så skulle jag göra vad som helst för en supernanny som coachade mig eller en enkel biljett till Bahamas kanske skulle sitta ännu bättre ;)

Kram kram!!

Inga kommentarer: